Jag står i en saga.
Stilla.
Känner.
Omringad av spets, tyll, guld, karamelliga accessoarer, pärlemor och rosa-fluffiga blommor.
Jag känner en känsla.
Jag känner en känsla.
En känsla som jag minns från barndomen.
En längtande, suktande, och trånande känsla.
Ett begär.
Begär efter den perfekta Barbie-klänningen.
Den fluffiga, spetsiga, rosa-guldiga och pärlemorsglimrande ÄKTA Barbie-klänningen.
Den som man aldrig hade råd att köpa.
Den som man aldrig fick.
Och veckopengen räckte inte på långa vägar.
Besvikelsen och sorgen att gå tomhänt ut ur leksaksaffären.
Jag minns den.
Jag ville ha.
Fluff, spets och tyll.
Rosa och Guld.
Mera!
Jag älskar allt runtomkring mig där jag just nu står.
Stilla.
Stilla.
Det känns.
Det fyller mig.
Och Ger.
Det som jag aldrig fick.
I leksaksaffären.
Det känns för det är skapat i längtan.
I begär.
I kärlek.
Av kärlek.
jag Viveka... bara tycker om det du skriver
SvaraRaderaSå bra, och kul att höra :)
SvaraRaderaOch jag bara tycker om Marie och Viveka.
SvaraRaderaHar nog aldrig haft det begär du beskriver så poetiskt....men beundrar din text likt jag beundrar U-M:s härliga skapelser :)
SvaraRaderaTack Carina! UM´s skapelser är underbara. De skulle man kunna skriva många rader om :) /Marie
Radera