Analkomplex på Team Sportia

I dag blev jag kränkt. Eller rättare sagt, en säljare med analkomplex kränkte min 2-åriga son. Och separationen mellan mig och min 2-åriga son är ännu inte så långt framskriden, varför ju jag blev kränkt på köpet.

Säljaren på Team Sportia, den typen som har kryddburkarna i bokstavsordning och kläderna i färgskala i garderoben. Ja de få plagg som finns. För denna snikna person har ruvat på samma kläder sedan 1978. Några enstaka Fjällräven-plagg med inköpsdatum 1978 kan eventuellt ha bytts ut mot ett Craft-plagg som han fått köpa till halva halva inköpspriset på sin nuvarande arbetsplats.

Plaggen är få och så även färgvariationerna i denna bleka mans garderob. Ty han har ingen fantasi. Noll. Beige, svart, grön. Men i färgskala hänger de präktigt. För säkerhets skull på galgar för att inga fläsk-ängrar ska frossa loss på plaggen som de gjort hos vanligt folk om kläderna legat i garderoben sedan 1978.

Denna man, som äter frystorkat alternativt buljong varje frukost, lunch och middag och springer minst 2 mil om dagen efter att han staplat ved, fullständigt freakade ut på Marcus.

Vi hade varit i butiken ca 5 minuter. Marcus hade visserligen sprungit runt lite, haft ner ett pannband på golvet och gömt sig bakom en tröja. Då fick Analkomplexet nog. Jag såg i ögonvrån denna man komma farandes som en svävare genom butiken. Fram till Marcus. Tog tag i halsringningen på hans lilla overall och lyft-drog fram honom från tröjställningen och skrek med besatt blick; DU FÅR INTE GÖRA SÅ HÄR!! Jag hann tänka, men hjälp, kväv honom inte, innan jag fann mig och fick Marcus ur detta ursinnighetens grepp.

Jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att shoppa med barn som river i alla hyllor om de får chansen. Jag vet att föräldrar ska passa på sina barn i affärer.

Men jag vet även att det är en mänsklig rättighet att bli behandlad med respekt även om man bara är 2 år. Men det kan förstås inte mannen med analkomplex förstå eftersom han är i samma utvecklingsfas som 2-åringen han freakar ut på.

Med arga steg lämnade vi butiken för att aldrig mer sätta vår fot där igen.

Forever Adjö Team Sportia.

Adjö!