Heja Byn

Fortsätter detta inlägg i samma anda som föregående. Dvs att hylla mitt fotbollslag och förening. Det är få förunnat att tillhöra en förening, ett lag, som gör saker lite annorlunda, utan att göra någon större sak av det. Coolt.

Några exempel som följer:

 I Edsbyns IF dam har vi tre tränare, inte en. Tre tränare av rang, välutbildade inom fotboll. En tränartrio som tillsammans besitter kunskaper som slår många elitlag. Men vi skryter inte om det. Bara lite, här och nu. Våra tre tränare är duktiga på att samsas. Detta trots att alla tre har chefspositioner i arbetslivet. Det blir sällan bråk. Dock kan de använda sig av olika fotbollstermer men mena samma sak. Det gör inget. Det gör oss spelare bara lite mer bildade. Två av dem kallas Lillen. Detta kan framstå som lite förvirrande eftersom ingen av dessa två är liten... Det är däremot den tredje. Men han kallas inte Lillen. Och inte Storen heller, vilket ju hade varit lite logiskt.

 I Edsbyns IF delar dam och herrjuniorer omklädningsrum. Alltså DELAR. Det menas alltså INTE att vi turas om på något sätt och har omklädningsrummet på olika tider. Nix. Vi samsas. Samma tider, samma krokar, samma bänkar. Det går bra. Man får skyla sig med olika tygstycken. Eller vända bakdelen till. Den ser ju liksom likadan ut på alla.

 I Edsbyns IF gör vi saker rätt från början. Vi anlägger ett bra konstgräs för 8 mille. Inte ett dåligt. Det är dumt. Så som exempelvis Bollnäs, Sundsvall och Falun. Dåliga gräs för 8 mille känns onödigt. I Byn är vi strået vassare.

 I Edsbyns IF dam har vi en lagledare som skulle vinna vilket SM eller VM som helst i logistik. Det han inte har koll på finns inte. Tillsammans med världens bästa kanslist förser han oss med allt vi behöver och lite till. Utom benskyddstejp...

 Sist men inte minst har Edsbyns IF dam en skock duktiga fotbollspelare. Men vi är inte bara fotbollsspelare, vi är även bagare, miljöngenjörer, journalister, muskelknippen, Bollnäs-emigranter, studenter, sushi-fantaster, bilkvaddare, socialarbetare, pedagoger mm.mm.

 Vi grinar inte för nåt. Inte ens 8-målsförluster. Vi biter i det sura äpplet, tar lärdom, reser oss och går vidare.

 Heja Byn!