Den sista dagen på året - En katthistoria

Det var hyfsat bra år fram till idag. Denna dag ska jag alltid minnas som den stora kattdagen. Bjuder därför på en liten katthistoria.

Följande har hänt:

En familj har två katter varav den ena är ute ibland. 

Katten är lite lagom förtjust i utelivet så den går typ bara runt huset och kommer oftast in själv efter en stund eller kommer när familjen ropar.

På annandagen var den ute i vanlig ordning. 

Några snillen gick förbi katten där den satt utanför familjens hus. De tyckte den såg ensam och övergiven ut. 

Snillena tänkte: Hmm, kanske bor katten här i huset? 

Men snillena knackade inte på och frågade.  De tänkte igen: Det är bäst vi tar med den hem. Och så tog de  med den hem.

En stund senare:

Familjen, som skulle gå bort, gick ut och ropade på katten för att den skulle komma in. Men katten kom inte. Såklart. Eftersom den tagits hem till några snillen.

Familjen blir mkt orolig och letar och letar. 

Kattsyskonet skriker och skriker efter sin bror. 

Barnen är ledsna eftersom deras katt är borta. 

Letandet pågår väl i ett par timmar tills dess att ett par fina vänner till familjen skickar ett sms om att någon antagligen tagit hem katten till sig. Det har nämligen påannonserats i ett offentligt Facebook-forum. I forumet undrar man vem som bor i huset och om katten möjligen bodde där i huset vilket den satt utanför. Man skriver även att katten är hemma hos en person.

Familjen försöker hitta kontaktuppgifter till personen som har katten. 

Ty, de vill ju gärna ha tillbaka sin katt. 

Men familjen får inte tag på något telenummer. Personen hittas inte heller via Facebook så denne kan kontaktas där. 

Eftersom snillena i första skedet skrev i det offentliga forumet om katten och sökte dess ägare där så skrev nu familjen en kommentar i samma forum. Kommentaren var att de gärna fick lämna tillbaka katten där de tog den.

Familjen prisade inte direkt snillenas barmhärtighet eftersom familjen inte kände att det var ett särskilt barmhärtigt drag. Nej faktum var att draget faktiskt skapat familjen onödig oro, onödigt letande och tåradrypan.

Dessutom var katten inte ens i nöd. 

Katten var utanför sitt hem. 

Den var inte undernärd. 

Den var inte skabbig. 

Så nej. Familjen kände inte djup tacksamhet.

Men det borde familjen ha gjort. Familjen skulle ha sagt: Tusen tack, lov och pris att ni tog hem vår katt som inte ens var i nöd och att ni skapade oss ena massa onödig oro och letande. Tack!!

Så skulle familjen ha sagt. Med facit i hand. För slutet på historien blev att en hög andra snillen agerade moraliska väktare (trodde dom) och tycke att det var familjen som var bov i dramat, kattplågare och otacksam.

Allt för att några andra tagit familjens katt. 

Hur gick detta till?