Hyacinterna är överblommade och vissna. Julstjärnorna likaså.
Granen barrar.
Rödbetssalladen, prinskorven och julmusten känns malplacerade på hyllan i kylen.
Snön ligger inte längre vit på taken.
Vemod.
Hejdå till julen.
Den är mysig.
I allafall väntan på den.
Alltihopa före.
Men nu är det efterdyningarnas tid.
Den tiden smakar mest gammalt och unket.
Som en dammig 70-talssoffa i brungrön manchester med bruna träarmstöd.
Ut med hyacinterna, granen och rödbetssalladen.
Nu längtar våren in i mitt hjärtas själ.
Och sommaren.
Tulpaner, semlor och fotboll.
Gräset är snart grönt.
Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar