Tanke om tankar

Att titta men inte se.

Att lyssna men inte höra.

Förblindad. 

Döv?

Hur kan den ena göra si? 

Och hur gör den andra så?

Tittar inte ens men ser. 

Lyssnar inte alls men hör. Ändå.

Någon ser berg och någon annan ser småsten.

Någon vet bäst, någon vet inget.

Samma plats och samma samtal. Samma kropp. 

Samma.

Liv.

Men så olika. 

Allt packas i mitt huvud som en vacuum-lindad biff.

Syret är slut.

De konstruktiva tankarna kan inte ta plats och till slut måste jag pysa.

Ut. 

Ut ut ut. 

Eller kanske bara stanna upp.

Och explodera.

Poff!