Att göra om

Jag vet att det aldrig mer ska bli som förr.
När några ska hit och några ska dit.
De högsurrande samtalen kommer att upphöra.
De uppdelade små diskussionerna.
De nyfikna öronen som vänder sig åt alla väderstreck för att inte missa.
Och skratten likaså.

I den brusande sången av sjutton.
Blir sången aldrig densamma igen.

Kanske blir det verser och refränger.
I mindre skala. Och fina toner. Ändå.

Men ingen sång blir åter såsom den är sjungen nu.
Spretig och samstämmig.
Spretig, på ett fint och utvecklande sätt.
Samstämmig, utan att för den skull harmonera sönder.
Det olika.
Som är.
Vi.

Att acceptera är en en sak.
Att separera, en annan.
Att sörja, en tredje.
Och att bli något nytt, en fjärde.

Sju ska sjunga från ett håll.
Och tio från ett annat.
Och någonstans däremellan ska rösterna från ett bärande Vi spränga en ljudvall.

Poff!

Och ingenting ska få ruinera det som Vi har!

Nu.