Lucka 11. Stadig

Blicken framåt. Händerna med ett stadigt grepp runt ratten. Volvo-ratten.
Radion dunkar ut sprakande musik.
Ja, i Ovanåker sprakar alltid musiken eftersom radiovågorna inte tar sig fram i den massiva gran och fura-djungeln.
Men idag klagar jag inte.
Livet känns toppen.
Ny bil liksom. En stadig Volvo.
Svensk, präktig, stadig Volvo.

Jag känner mig så in i bomben Svensson där jag sitter bakom min stadiga ratt.
Nån idolmusik strömmar ut genom radion.
På väg till bästa julmyset.
Stadigt julmys med stadiga, roliga och fina vänner.
Julklappsbyte, glögg och gröt.
Bättre än i Volvon till och med.
Jag är så normal.
Det värmer.

Inte alltid det känns så.
Nämligen.
Bräckligheten inom mig ger sig ofta tillkänna och känslan till den är dubbel. Kärlek och hat.
Den behövs men jag vill kunna bestämma över den. Kom inte här och liksom visa dig när jag inte vill.
Pinsamt.

Borde köpt en Volvo tidigare.
En stadig en.
Och bemästrat min bräckliga sida.

Om livet nu ska vara lätt?