Lucka 20. Rebecka

Nummer nio ut.
Sist men icke minst.

Rebecka Hallgren.

Jag är inget större fan av Magnus Uggla, men en gång hörde jag honom säga en grej som var bra. Jag citerar:
"När man är vuxen så har man liksom inte roligt. Man kan ha trevligt med vänner och så men det är  inte roligt så som när man var ung" (M.Uggla)
Jag kan känna igen mig i det.
Det där hämmade livet som medföljer inträdet i vuxenvärlden och bildandet av familj.
När det plötsligt blir så mycket allvar.
Som man själv ska stå för.
Axla en massa ansvar.
Boring.

Inte undra på man inte skrattar så mycket längre.
Eller har så där hysteriskt roligt. Som man bara hade med tjejkompisarna.
Förr.
Den där porlande flickigheten som bara fanns där och var självskrattande.
Och glad.

Numera är den som höljd i dunkel.

Men tydligen finns den där någonstans.
För Rebecca lockar fram den.
Denna stora människa i en så liten kropp.
En sån glad och levande uppsyn.
Leende. Porlande. Bubblande.
Och frisk.

Såsom om en kraftig vind sveper med sig de vissnande löven från träden sveper hon undan det vissna i mig.
Och lockar fram den där flickaktiga glädjen.
Den som jag glömt.

Som en jäkla mega Glossy-box är Rebecka.
Varje dag.
Bubbelgumsdoftande och sprallig och innehåller rubbet av den där vardagslyxen som en sliten, tråkig, trebarnsmor behöver.
Mp3-filer med host-låtar och annan medryckande 80-talspop.
Chokladpraliner, koffeinkickar och skönhetstips.

Fixar allt i ett litet kick.

Plötsligt känns inte vuxenlivet så betungande längre.
Det är Rebecka som axlar mig.

Jag hoppas få ge tillbaka lite nångång.
En bouta-Glossybox.
För det behöver alla.

Det är värt en lucköppning det.