Fort fort fort.
Hinner jag med?
Livet?
Jag frågar mig, hur blev jag 41 och ett halvt?
Igår var jag oberoende.
Livet var en framtidsplan.
Om tio år. "Kanske bor i nån villa, har två barn".
Undrar vad jag jobbar med?
Framtiden var så långt fram och fem år var som en evighet.
10 år som ett helt liv.
Naivt och skönt.
För om allt är en evighet så kommer allt alltid att finnas. För alltid.
Mamma.
Pappa.
Syster.
Bror.
Du.
Jag.
Det var då.
Nu är nu.
Framtiden är här.
Desillusionerad och skrämd.
Fem år är ett varv i rondellen vid Ica Edsbyhallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar