Haverera, kapitulera, blotta sig och skämmas.
Ta risken att få veta att man är en dåre i en kräkliknande soppa där flera så kallade professionella hävdar att allt är så normalt.
"Om mamman bara slutar att oroa sig så kommer allt att gå så bra"
Nej.
Om mamman börjar oroa sig ännu mer och kastar bomber och granater och springer naken i rondellen och på Ica för att försöka uppmärksamma och illustrera för de normalt-troende hur onormalt alltihopa är.
Då.
Kanske.
Fattar någon?
Men inte om mamman oroar sig mindre.
Det leder antagligen till någons död.
Att söka hjälp.
Att vänta.
Att hoppas.
Att längta, förvänta, tro.
Och sväva.
Mellan det så kallade hoppet och förtvivlan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar