Den långa vägen till en burk Concerta. Del 5.

Föräldrastöd. Det var där vi var.
Taggad till tusen.
Laddad upp till tänderna.

Ungefär som när jag pumpat upp adrenalinet inför ett möte med värsta seriekonkurrenten i fotboll.
Redo att smälla på en stenhård tackling på motståndarens bästa målgörare  så denne flyger två meter, vrickar en fot och linkandes tvingas lämna fotbollsplanen.
Yes!
Där satt den.
Inga mål där inte!

Tänk så enkelt det är när går att styra över saker själv, och kunna påverka. Bestämma vad som ska hända.

Träna som en tok och få bra kondis.
Plugga som dåre och klara provet.
Sparka ner motståndarens bästa målgörare och vinna fotbollsmatchen med 2-1.

Va jäkla bra!
Jag är.

Jag.
Kan styra över situationer i mitt liv.
Ha kontroll.
Befinna mig i ett så kallat KASAM.
Kå - a - ess - a - em!
Känsla Av SAMmanhang!

Sug på den.

"Ni kan läsa boken Explosiva barn (Ross Greene)", sa psykologen i vår första föräldrastödsträff.
Ambitiös som en idrottare på elitnivå hade jag införskaffat den där boken på två dagar.
För säkerhets skull beställde jag originalutgåvan på engelska. Ja så inte någon viktig info försummades i nån felaktig översättning till svenska.
Varför göra det lätt för sig och läsa på svenska?

Jag läste den där boken.
Dag ut och dag in läste jag den. Och maken också. Såklart.
Vi samsades och enades.
Valde våra strider.

Collaborative Solving Problem. Så att säga. Eller, Problemlösning i Samförstånd, om du vill ha den svenska varianten.

1.Empati
2. Definiera problem
3. Bjuda in till lösning.

Inte bara vara auktoritär och vilja bestämma och inte bli galen när barnet:
-inte sovit på fyra år
-inte kan kommunicera sina behov
-får femton utbrott om dagen
-aldrig vill klä på sig
-aldrig vill äta
-aldrig vill gå till förskolan
-aldrig vill gå hem från förskolan
- tvångsmässigt tar ALLA saker som lillebror vill ha varje gång, varje dag i fem års tid,
- tvångsmässigt vägrar gå någonstans och får utbrott om inte föräldern går 20 meter bakom hela tiden (vilket är omöjligt med en fyraåring i trafik osv)
-vägrar bajsa och får magproblem om inte en särskild varglek leks med föräldrar för att motivera till bajsning...
-vägrar gå på toa på förskolan
-vägrar borsta tänder, duscha, ta på bilbälte etc etc etc konstant, varje timma, varje dag, varje månad, varje år, varje, varje varje.

Jag läste den där boken.
Flitigt.
Som en plugghäst.
Och kämpade.
Och gjorde som det stod - empati, problemdefinition, bjuda in till lösning.

Inget hände.
Noll kontroll.
Inget KASAM.
Inget kå
Inget a
Inget ess
Inget a
Inget em.

Bara trött.
Ledsen.
Uppgiven.
Slut.
Rädd.

Mamma!
Pappa!

Hjälp!