I positiv anda

Det är så lätt att vara positiv i det här underbara varma klimatet. En kulen höstdag i Sverige hade jag antagligen brutit ihop efter nattens bravader med öroninflammationer på båda barnen. I dag är jag bara glad att vara på Mallorca. Glad att öronvärken kom samtidigt på båda barnen så vi slipper fler nätter. Glad att vi fick paketpris hos doktorn "två för en" och 160 euro i stället för 320. Och ingen är nog gladare än jag över att kunna sitta ute på balkongen och blogga och dricka kaffe. Trots ösregn och usel utsikt. En positiv sak till är att vi har poolen alldeles för oss själva idag.

Palma de Majorca

Äntligen här. Efter 2 timmars försening från Västerås, svimmande tanter på planet och ytterligare försening så anlände vi till hotellet i Palma 03.00. Trötta som få somnade vi snabbt och fick vakna runt 9-tiden i morse av underbara stadsljud. Bilar och mopeder som körde fort i trånga gränder. Tjutande och pysande sopbilar som gjorde sitt. Ett och annat ljud från nåt utryckningsfordon.
Att solens strålar letade sig in genom en springa i de tjocka hotellgardinerna gjorde inte uppvaknandet sämre.

Med vår packning och hungriga magar letade oss ut i Palmas sköna morgonmyller. De inhemska små cafe'erna var inbjudande och vi valde första bästa. En äldre herre (som inte pratade ett ord engelska) fixade vår frukost efter att jag, mot alla odds, lyckats förmedla vad vi ville ha på min obefintliga spanska. Det satt fint!
Barnen lyckliga och upptagna av storstadstrafiken. Föräldrarna lyckliga av att njuta en frukost i shorts och linne.

Så småningom promenerade vi vidare till Placa de espanya för att hitta bussen som skulle ta oss till Alcudia. Vi hittade den.

Lite sorgsna  över att lämna ett fantastiskt Palma city hoppade vi på bussen, glada dock att få möta andra semestermål i det varma klimatet.

Un espresso doble, gracias

Dagdrömmer mig bort och längtar till folkfyllda gator och cafeér på Mallorca. En och en halv vecka kvar tills vi får tina upp våra frusna kroppar i medelhavsvärmen.

Vi kommer att spendera vårt första dygn i Palma innan vi drar vidare till "familje-charter-orten" Alcudia. Palma beskrivs som en spansk storstad i litet format och full av liv. Det är också så jag minns Palma sedan jag besökte staden som hastigast för många år sedan.

Nu längtar jag.
Längtar tills vi kliver av planet i den ljumma Mallorcanatten.
Längtar tills vi kommer till hotellet och somnar skönt i våra hotellsängar till ljudet av stadsliv.
Längtar efter den första frukosten som ska intas på något charmigt café i ett dammigt gathörn.

Jag har snokat upp några pärlor.
Palma, vi är redo att möta dig!

Tankar efter gårdagens dokumentär

Jag sitter vid mitt bord. 

Trött. Utmattad. Uppgiven.

5 års kaos har tagit ut sin rätt. 5 års träningsläger i hopp om en bättre vardag likaså.  

Hoppet har övergivit mig. Det finns ingen hjälp. Inget stöd. Ingen lösning.

Vem lurade mig och sa att det finns?

Jag står här utan framtidstro. Idéerna är slut. 

Inte ett korn av förväntan om att någon människa ska ha något klokt att säga. 

I min hopplösa stund tar mig samman och lyfter luren och ringer ett samtal. Ett samtal till någon som jag inte tänkt de allra bästa tankarna om.

Då plötsligt händer det. 

Jag får en chock.

Någon talar till mig som om den vet. 

Och som den vill.

Och som att det visst finns lösningar och stöd.  

Ett nytt hopp tändes i detta ögonblick.

Det är värt några tårar.

Dom ligger visst redan på skrivbordet i en pöl. 

En pöl stor som en femkrona men värd så mycket mer. 

En pöl av hopp.