onsdag 26 december 2018

Att se på. De andra. Med livet.

Sitter på en bänk på Ica. En sån där bänk som mest används av olika typer av daglediga folk. Jag fantiserar om att jag är en bostadslös bag-lady. Jag passar på att värma mig på bekostnad av köpmannen som generöst erbjuder en träbänk innanför dörrarna till sin rikedomskälla MAXI.
Det är svårt att föreställa hur det skulle vara på riktigt. Att inte ha nånting alltså. Att sakna pengar, bostad, vänner och strategier. Jag försöker. Jag tänker mig att snart stänger MAXI och jag saknar fortfarande en plats att hysa min lekamen. Magen kurrar säkert också liksom längtan efter mänsklighet. Eller annars inte.  Kanske  har sviterna av att leva utanför det som kallas solidaritet lett till att alla grundläggande mänskliga behov har trängts undan. Jag känner inte längre hunger, sorgsenhet, längtan eller andra drifter som skulle kunna flytta mig från positionen ”betraktande dagledig” till deltagande samhällsmedborgare”.
Kanske var det meningen att just jag, skulle sitta här en stund, och känna att förståelsen för olika kategorier av daglediga nog aldrig blir så påtaglig som just idag 🤔.


söndag 30 september 2018

Höst

De kylslagna morgnarna har kommit för att stanna. Höstens inträde går inte längre att förneka. Den är kommen. Med sin kusliga kropp och skavande inre. Alltjämt bär den med sig sitt vemod.
På så sätt är hösten förutsägbar. Inga överraskningar på sin agenda.

Den skavande känslan från den höstiga kroppen smyger sig först på. Så sakteliga. Men det dröjer inte förrän den burdust invaderar den ena kroppen efter den andra. Den som inte alls vill ta emot. Det som hösten inte kan skaka av sig på annat sätt än dumpning eller projicering, får den andre motvilligt ta,  den som står utan tillräckligt skydd.

Den som inte har.
Någon värme kvar.
Från solens strålar
Men som ropar efter din värme. Din kropp.
Du älskade.

Sommar.







Mitt i livet




Jag står där nu. Någonstans.
Det är jag säker på. Tror jag.
Mitt i livet.
Och undrar, vad det betyder.

Mitt i livet?
Det borde krävas ett före och ett efter? En definierad historia och en framtid? Alltså för att kunna fastslå,
Att mitt i livet är där.
Jag är.
Nu.

Jag kan inte det.
Definiera bakåt och framåt.
Däremot kan jag erinra mig om att en mitten också har sina sidor. Inte bara ett bakåt och framåt.
Det bör också finnas något som löper parallellt.
Med mig.

Jag undrar om dessa parallella spår kanske möjliggör för livet att vara på ett sätt i mitten och på ett annat sätt längs sidorna? Inte konstant likadant.
Svart eller vitt.
Grönt eller rött.
Lyckligt eller olyckligt.

Jag hoppas det.
För då kanske jag kan färdas med kroppen där mitt i.
Ett tag till.
Omsorgsfullt sköta alla de olika göromål som hör mitten till.

Men samtidigt låta känslan segla iväg i vindens riktning i en jämlöpande ocean.
En jättelik ocean. Som med sin storslagna natur både lockar och skrämmer.
Tillåta mig att parallell-segla runt och möta allt. Det läskiga och det andra. Leta reda på alla de skatter. Som nog är väl gömda.
I djupet.
Men som förgyller ändå.

Och sätter guldkant.

På mitten!














lördag 26 maj 2018

Förlustens baksmälla

Förlust!
Eller ska man kalla det nederlag, utklassning, förnedring?
Jag vet inte riktigt men känslan av nedstämdhet från gårdagens 0-4 förlust är iaf påtaglig. Tung och deppig. Dryg. Fy f..!

Självrannsakan är starkt närvarande och jag funderar på vad jag egentligen gjorde på fotbollsplanen igår. Jag borde ha jobbat mycket hårdare, som kapten hjälpt laget att hitta in i positioner. Tryckt in en hörna etc etc. Inte varit så kass helt enkelt. Vid förluster likt gårdagens kan jag inte låta bli att undra varför jag lägger all denna tid på fotboll.

Dessa tankar upptar mig nu. Jag ältar, ältar och är sur. Tänker på vad jag och vi hade kunnat göra annorlunda och bättre. Sån är jag. Det kanske låter lite naivt men jag vill, trots min 44-åriga ålder,
försöka utvecklas som fotbollsspelare. Utifrån mina förutsättningar. Göra saker bättre på planen, vara mer noggrann och ha en bra inställning. Jag tänker att det inte bara tjänar ett egoistiskt syfte. Om jag är bättre så blir också mina lagkamrater bättre. Jag vill alltid sträva. Framåt, framåt.

En ny dag har dock nått sin gryning och i takt med att livets övriga strapatser tränger sig in i mitt baksmälla-vacuum så lättar också nedstämdheten. I den stunden vaknar även andra insikter. Såsom att min strävan framåt kanske förutsätter vissa steg bakåt ibland. Likväl som att ingen framtid finns utan en historia? Det ena så att säga uppenbaras av det andra.

Mina negativa tankar skingrar sig så sakteliga och jag börjar se de mer positiva sakerna med mitt fotbolls-engagemang. Det är ju faktiskt en hel del. Inte minst alla sköna lagkamrater jag får träffa på träning och match flera gånger i veckan. All ungdomlig entusiasm, alla skratt och all glädje jag får ta del av. Detta tillsammans med att vi också har en gemensam uppgift med mål och mening. Fotboll!

Jag inser att livet inte är slut trots det sura nederlaget i Hudiksvall igår. När den tunga känslo-ridån gått upp ser jag återigen att vi har förutsättningar för många fina prestationer framöver. Och utveckling. Toner av talang och rutin bildar ett fint ackord och tillsammans med tränarnas gemensamma erfarenheter och goda kunskaper kommer det att bli många fina fotbollssånger. Jag är säker på det.

-Sofia kommer att fortsätta bli bättre för varje match och bli mer samspelt med övriga.
- Fannys gudomliga fötter kommer att slå många smörbollar till målgörare och hennes rutin ge fortsatt och ökad trygghet i laget.
- Eves kombo av färdigheter som exempelvis bra fötter, rutin och styrka ger fortsatt stabilitet åt lagets stomme.
- Dinah hinner springa ikapp många motståndare o sno bollen innan det är dags för nya utmaningar på andra arenor.
- Mathilda kommer att tillföra mod, styrka och lugn i matcher så snart ljumsken har läkt.
- Jonna har massor av rutin och positiv inställning att tillföra och kommer att slå många fina inlägg efter att ha rundat spelare på kanten.
- Mikis är fantastiskt bra och jag är övertygad att vi får se ännu mer av hennes proffsiga  inställning och kloka, distinkta beslut på planen.
- Julia och Maja blir ju vuxna nu i och med studenten och jag välkomnar dom in i det hårda vuxenlivet. 😉 Är säker på att de båda kommer att göra fler snygga mål och med deras tränarvilja och tuffhet skärpa till sina avslut och  ge oss många poäng.
- Tilda, med sin rutin, träningsvilja och helt fantastiska fötter och tvåfotsdribblingar skulle förtjäna ett helsidesreportage i Ljusnan. En så viktig grundbult och en spelare som blir alltbättre.
- Sara, en riktig arbetshäst med otrolig inställning och kämpaglöd och som jobbar ”i det tysta” och inte heller fått jättemycket cred. Men Sara kommer att plocka ner många motståndare på jorden framöver.
- Anna. Jag är så glad åt all tid du har möjlighet att vara med. Anna har mycket rutin och kloka fotbollsbeslut att dela även i år.
- Amanda!!! Vad mer finns att säga? Satsa på fotboll tycker jag 🙂. Det är så kul att du kommit och spelar med oss. Fortsatt en fröjd att beskåda.
- Camila, en fantastisk fotbollspelare, en sån jag alltid velat vara lite mer av. Teknisk. Henne kommer vi få se förnedra många motståndare samt sätta snygga frilägen.
- Nathalie som gått från junis till seniorspelare tillför positiv konkurrens i laget och kommer att runda många motståndare med sitt lätta steg och nätta fötter.
- Hanna förvånar mig ofta med tuffhet, hårdhet och enkelhet  i spelet. .
- Paulina kommer att fortsätta växa i sitt spel som stabil back och alltid med bra inställning.
- Frida bidrar med enkelhet i spelet och pigga ben och lurar motståndare. Alltid mig också.
- Fanny O med sin glöd, pigga ben, kämpartakter kommer att fortsätta vara en grym bollvinnare i matcher framöver. Alla lag måste ha en Fanny!
- Rebecka vår fantastiskt duktiga allroundspelare slutar inte imponera och blir dessutom bättre för varje träning som går.

Och sist men inte minst :),  jag själv. Jag kommer säkert fortsätta uppmärksammas i pressen på grund av min ålder - inte talang. Men all publicitet är bra sägs det så jag får väl lita på det.

Allt detta ovan plus vår sköna tränarstab o lagledare . Fem starka karaktärer som var och en bidrar till lagets och spelares utveckling. I den trojkan återfinns framgångsfaktorer som:
logistisk färdighet av rang, proffsig teambuilding, lättsam perfektionism, analytiska förmågor, extraordinärt fotbollskunnande, kreativt lärande, pedagogik och en skopa humor när de väl bestämmer sig för att sätta den sociala sidan till 😉.

Med allt det här i åtanke har min nedstämdhet gett vika och här sitter en positiv och glad fotbollspelare.

Redo att ta nya tag 💪🏻!
//Marie #3


söndag 11 mars 2018

Sportlovet har nått sitt slut.

En grå, mulen måndagsmorgon.

Snön faller djup på taken. Själv är jag knappt vaken. 

Blickar tillbaka på de nio dagar av ledigt vi haft tillsammans. Det är sånt jag lever på när såna här måndagar tar sin gestalt. Sportat har vi då gjort på flera sätt så det räcker och blir över. 

Saker jag kommer att minnas från detta sportande lov:

Puderåkning i underbar skidbacke.

Samvaron i den lilla stugan.

Osämjan och syskonkärleken.

Mysig ridtur och slädtur. 

Bandyvinst.

Rasat fotbollstält.



fredag 9 mars 2018

Nästa resa...

Vilnius!

Har skrivit i en bok jag fick av en vän att jag inom tre år vill besöka en öst-europeisk stad. Jag känner en längtan dit. Vet inte varför. Jag bara gör det. 

Längtan att uppleva. Se kontraster. Äta mystisk mat av annan kultur. 

Leta gott kaffe och fina bakverk. 

Det finns tydligen ett katt-café. Detta ska undersökas och även café Montmartre. Jag älskade den filmen, Amelie från Montmarte alltså. Inte för att Montmartre har nåt med Vilnius att göra, men ändå...


tisdag 6 mars 2018

Skidåkning 

Backe upp och backe ner. 

In och ut i stugan.

På och av med kläder och utrustning. 

Skratt, gråt, tjafs, glädje, kärlek och osämja.

Ska vi åka här eller där. Jag vill till ankarliften, jag vill till fun-parken, jag vill till Aske-land. Jag vill fika. Jag vill åka hem. Tjat!

Skidorna glider genom den nykomna pudersnön som skeden genom en gräddklick. Att få hänge sig åt den upplevelsen. Susa nerför ett ljudlöst fjäll. Soft. 

Dagarna kantade av allt. Inte bara perfekta bilder för instagram-flödet. 

Faktiskt mer kaos än harmoni. 

Men vi är tillsammans. 

Och har möjlighet att göra det vi älskar. 

Åka skidor!