Den sista dagen på året - En katthistoria

Det var hyfsat bra år fram till idag. Denna dag ska jag alltid minnas som den stora kattdagen. Bjuder därför på en liten katthistoria.

Följande har hänt:

En familj har två katter varav den ena är ute ibland. 

Katten är lite lagom förtjust i utelivet så den går typ bara runt huset och kommer oftast in själv efter en stund eller kommer när familjen ropar.

På annandagen var den ute i vanlig ordning. 

Några snillen gick förbi katten där den satt utanför familjens hus. De tyckte den såg ensam och övergiven ut. 

Snillena tänkte: Hmm, kanske bor katten här i huset? 

Men snillena knackade inte på och frågade.  De tänkte igen: Det är bäst vi tar med den hem. Och så tog de  med den hem.

En stund senare:

Familjen, som skulle gå bort, gick ut och ropade på katten för att den skulle komma in. Men katten kom inte. Såklart. Eftersom den tagits hem till några snillen.

Familjen blir mkt orolig och letar och letar. 

Kattsyskonet skriker och skriker efter sin bror. 

Barnen är ledsna eftersom deras katt är borta. 

Letandet pågår väl i ett par timmar tills dess att ett par fina vänner till familjen skickar ett sms om att någon antagligen tagit hem katten till sig. Det har nämligen påannonserats i ett offentligt Facebook-forum. I forumet undrar man vem som bor i huset och om katten möjligen bodde där i huset vilket den satt utanför. Man skriver även att katten är hemma hos en person.

Familjen försöker hitta kontaktuppgifter till personen som har katten. 

Ty, de vill ju gärna ha tillbaka sin katt. 

Men familjen får inte tag på något telenummer. Personen hittas inte heller via Facebook så denne kan kontaktas där. 

Eftersom snillena i första skedet skrev i det offentliga forumet om katten och sökte dess ägare där så skrev nu familjen en kommentar i samma forum. Kommentaren var att de gärna fick lämna tillbaka katten där de tog den.

Familjen prisade inte direkt snillenas barmhärtighet eftersom familjen inte kände att det var ett särskilt barmhärtigt drag. Nej faktum var att draget faktiskt skapat familjen onödig oro, onödigt letande och tåradrypan.

Dessutom var katten inte ens i nöd. 

Katten var utanför sitt hem. 

Den var inte undernärd. 

Den var inte skabbig. 

Så nej. Familjen kände inte djup tacksamhet.

Men det borde familjen ha gjort. Familjen skulle ha sagt: Tusen tack, lov och pris att ni tog hem vår katt som inte ens var i nöd och att ni skapade oss ena massa onödig oro och letande. Tack!!

Så skulle familjen ha sagt. Med facit i hand. För slutet på historien blev att en hög andra snillen agerade moraliska väktare (trodde dom) och tycke att det var familjen som var bov i dramat, kattplågare och otacksam.

Allt för att några andra tagit familjens katt. 

Hur gick detta till?

I positiv anda

Det är så lätt att vara positiv i det här underbara varma klimatet. En kulen höstdag i Sverige hade jag antagligen brutit ihop efter nattens bravader med öroninflammationer på båda barnen. I dag är jag bara glad att vara på Mallorca. Glad att öronvärken kom samtidigt på båda barnen så vi slipper fler nätter. Glad att vi fick paketpris hos doktorn "två för en" och 160 euro i stället för 320. Och ingen är nog gladare än jag över att kunna sitta ute på balkongen och blogga och dricka kaffe. Trots ösregn och usel utsikt. En positiv sak till är att vi har poolen alldeles för oss själva idag.

Palma de Majorca

Äntligen här. Efter 2 timmars försening från Västerås, svimmande tanter på planet och ytterligare försening så anlände vi till hotellet i Palma 03.00. Trötta som få somnade vi snabbt och fick vakna runt 9-tiden i morse av underbara stadsljud. Bilar och mopeder som körde fort i trånga gränder. Tjutande och pysande sopbilar som gjorde sitt. Ett och annat ljud från nåt utryckningsfordon.
Att solens strålar letade sig in genom en springa i de tjocka hotellgardinerna gjorde inte uppvaknandet sämre.

Med vår packning och hungriga magar letade oss ut i Palmas sköna morgonmyller. De inhemska små cafe'erna var inbjudande och vi valde första bästa. En äldre herre (som inte pratade ett ord engelska) fixade vår frukost efter att jag, mot alla odds, lyckats förmedla vad vi ville ha på min obefintliga spanska. Det satt fint!
Barnen lyckliga och upptagna av storstadstrafiken. Föräldrarna lyckliga av att njuta en frukost i shorts och linne.

Så småningom promenerade vi vidare till Placa de espanya för att hitta bussen som skulle ta oss till Alcudia. Vi hittade den.

Lite sorgsna  över att lämna ett fantastiskt Palma city hoppade vi på bussen, glada dock att få möta andra semestermål i det varma klimatet.

Un espresso doble, gracias

Dagdrömmer mig bort och längtar till folkfyllda gator och cafeér på Mallorca. En och en halv vecka kvar tills vi får tina upp våra frusna kroppar i medelhavsvärmen.

Vi kommer att spendera vårt första dygn i Palma innan vi drar vidare till "familje-charter-orten" Alcudia. Palma beskrivs som en spansk storstad i litet format och full av liv. Det är också så jag minns Palma sedan jag besökte staden som hastigast för många år sedan.

Nu längtar jag.
Längtar tills vi kliver av planet i den ljumma Mallorcanatten.
Längtar tills vi kommer till hotellet och somnar skönt i våra hotellsängar till ljudet av stadsliv.
Längtar efter den första frukosten som ska intas på något charmigt café i ett dammigt gathörn.

Jag har snokat upp några pärlor.
Palma, vi är redo att möta dig!

Tankar efter gårdagens dokumentär

Jag sitter vid mitt bord. 

Trött. Utmattad. Uppgiven.

5 års kaos har tagit ut sin rätt. 5 års träningsläger i hopp om en bättre vardag likaså.  

Hoppet har övergivit mig. Det finns ingen hjälp. Inget stöd. Ingen lösning.

Vem lurade mig och sa att det finns?

Jag står här utan framtidstro. Idéerna är slut. 

Inte ett korn av förväntan om att någon människa ska ha något klokt att säga. 

I min hopplösa stund tar mig samman och lyfter luren och ringer ett samtal. Ett samtal till någon som jag inte tänkt de allra bästa tankarna om.

Då plötsligt händer det. 

Jag får en chock.

Någon talar till mig som om den vet. 

Och som den vill.

Och som att det visst finns lösningar och stöd.  

Ett nytt hopp tändes i detta ögonblick.

Det är värt några tårar.

Dom ligger visst redan på skrivbordet i en pöl. 

En pöl stor som en femkrona men värd så mycket mer. 

En pöl av hopp. 

Meningslöst bloggande om Googlande mm

För att underlätta kommande resor har vi lovat barnen varsin ny resväska. En blå Trunki. Den är bra för fler ändamål än att packa saker i. Eftersom den har försetts med hjul så kan barnen åka på den. Det finns även en rem med handtag så trötta barn kan dras av föräldrar eller varandra. Trunki-väskan är ju så gullig så jag själv blir kär i den. 

Frågan uppstod dock om man får ta med sig sin Trunki in i kabinen på Ryan Air-flighten. Det är en viktig fråga eftersom vi inte tänkt betala extra dyra pengar för att checka in bagage. Och rama-skriken om barnen plötsligt inte får ta med sig dessa väskor de förälskat sig i! 

Ryan Air har ju sina måttbestämmelser och Trunki´s mått överensstämmer inte med dessa. Efter lite Googlande fann jag dock denna bild.

Den övertygar!

Att fylla 39

Det var tjusigt.
Tjusiga blommor, tjusig tårta, tjusiga vänner och tjusig familj.

Dagen har nått sitt slut. Tårtan slut och vännerna gått hem.

Glad åt allt det fina går jag till kojs och laddar om för nästa kalas som på lördag hålls för en betydligt yngre man än jag.

8 mål i arslet

Jag kanske inte skulle ha offentliggjort mitt hat i föregående inlägg. Den som är vidskeplig skulle nästan kunna tro att det straffade sig.

Matchen mot de gröna, som inte var gröna, slutade 1-8. I vanliga fall skulle jag ha varit glad för målet jag nickade in. Inte i går. Min matchinsats var så dålig att jag borde ha böter.
Hängas.
Stenkastas.
Piskas.

Förlusten inte bara sved. Den värkte och trängde sig in i det djupaste egot och sa: "tro inte att ni är något". 

Nej, men det kanske vi inte trodde heller. Men kanske behövde vi inte heller ett 1-8 resultat?

Jag tänker inte lyssna på det där. Jag har bestämt mig.
Därför har jag nu satt upp några rubriker som hjälp.
Hjälp att rama in min återupprättelse.
Och för en mer hållbar existens.

VÅGA MERA
SATSA HÖGRE
JOBBA HÅRDARE
TÄNK POSITIVT
BLICKA FRAMÅT

Om fotboll och att hata sina motståndare

Spelidé, taktik och kloka upplägg i all ära. Min tro är ändå att de där sakerna måste kryddas med lite hat för att den bästa fotbollen ska spelas. Som spelare måste jag pumpa upp adrenalin och lite aggressivitet innan domaren blåser för avspark. Detta görs mest effektivt genom att hitta anledningar att vara arg på motståndarna. I dag möter vi BIK. Hemma. Jag har många anledningar att hata dessa motståndare. Anledningar rangordnas enligt följande: 1. De har ett asfult namn. BIK kan man inte heta. 2. De vann oförtjänt och orättvist mot oss på deras hemmaplan med 1-0. 3. På deras hemsida skriver de dessutom om den matchen att de borde vunnit med mera. 4. De har haft ett oförtjänt flyt och ligger långt före oss i tabellen. 5. De hade en dålig konstgräsplan och det är onödigt och dumt. 6. De har gröna tröjor och det är fult. Med risk att verka omogen publicerar jag detta inlägg.

Samma dag fast olika

I dag sjösatte vi båten för att göra en utflykt, såsom vi gjorde förra året denna lördag i juli. 

Dagen började bra med solsken och värme. Lasse kom med traktorn och vi stjälpte i båten. 

Vi hann inte mer än göra det så kom molnen och sen regnet. Nu har det vräkt ner i timmar. 

Förra året hade vi dock så här skönt på sjön.

Marie vs Ving 1-0?

Jag skulle boka en resa. Jag tänkte; jag tar Ving, de brukar vara bra.
När jag kom till steg 3 i min bokning var det dax att göra vissa val. Irritationen kom smygandes när jag såg att en lunch på planet numera kostar 195 kr. 195 spänn för 2 dl värmeskåpsuppvärmd mat.
Nej tack. Inte ens att få den serverad av en snygg steward gör den värd sitt pris.
När jag sen upptäcker att jag måste betala extra för transfer mellan flygplatsen och hotellet orkar jag inte mer.

Vad ska jag nu med Ving till? Det är ju pga transfern jag bokar genom dem som charterbolag. Jag bokar inte genom Ving pga av deras roliga utflykter, maten på flyget eller vilseledande bilder på 4-stjärninga hotell som egentligen är 2-stjärninga!! Nej. Det är transfern jag vill åt.

Idag gjorde jag slut med Ving och bokade resan själv. Samma resmål, samma period, samma hotell, samma flygtider men i runda slängar 4000 kr billigare.

Visserligen får vi lov att resa i princip utan bagage och ännu har jag inte lyckats få fatt i någon transfer. Kanske får vi spendera veckan på flygplatsen Son Sant Joan.

Med en väska blott.

Min bojkott av Ving är värt det.

Ljus i regnet

Sommarens regnigaste dygn förgylldes av att familjen Emma & Johan Åström kom på besök och äventyrade med oss.

Vi besökte Karl Tallåsens fäbod och Styggforsen.

Det regnade oavbrutet men alla var glada ändå.  Tapperhetsmedalj till Emma och August som spenderade dagen under ett paraply!

Vandring

Det gäller att vara kreativ i det svenska sommarvädret och anpassa aktivitet efter väderlek. Vad kan vara en bättre aktivitet än vandring då vädret bjuder på moln och max15 grader i solen?

Vi vandrade en sträcka på Siljansleden, ca 7 km mittemellan Ärteråsen och Skräddar/Djurberga. Två dagar tog det i anspråk så vår bröllopspresent (tältet) fick följa med.

Vandringen bjöd på fina naturupplevelser, förutom björnspåren som höll på att skrämma skiten ur mig.

Helvetesfallet

Vi åkte på tur till Orsa Outdoor. Svängde in vid skylten till Helvetesfallet eftersom vi ändå inte hade något bättre för oss. 

Vägen till fallet var lite svår-gådd. Långa trappor och stora bökiga stenar på vägen. 

Väl framme vid fallet var det väl värt mödan. Förutom att räcket runt fallet var dåligt och jag fick ångest. Tänkte tvångsmässiga tankar hela tiden att nån unge skulle ramla ner i det forsande vattnet. 

Hade kunnat vara utan den utflykten faktiskt. Tipsar hellre om Styggforsen. 

En liten lista

Om att vara förälder och göra våld på sig själv...

1. Sätta ogenomtänkta gränser per automatik för att det gjorts i generationer
2. Köpa kläder med diverse tryck som ex bilartema
3. Foppa
4. Inte äta godis på vardagar
5. Köpa fyrhjuling
6. Dra sig till raggarbils-evenemang
7. Leva inrutat liv med krystade rutiner för barnens bästa
8. Begränsad spontanitet
9. Tidiga morgnar

"Tvätt mellan husen"

Jag står i en saga.

Stilla.

Känner.

Omringad av spets, tyll, guld, karamelliga accessoarer, pärlemor och rosa-fluffiga blommor.
Jag känner en känsla.

En känsla som jag minns från barndomen.

En längtande, suktande, och trånande känsla. 

Ett begär.

Begär efter den perfekta Barbie-klänningen. 

Den fluffiga, spetsiga, rosa-guldiga och pärlemorsglimrande ÄKTA Barbie-klänningen.

Den som man aldrig hade råd att köpa. 

Den som man aldrig fick.

Och veckopengen räckte inte på långa vägar. 

Besvikelsen och sorgen att gå tomhänt ut ur leksaksaffären.

Jag minns den.

Jag ville ha. 

Fluff, spets och tyll.

Rosa och Guld.

Mera!

Jag älskar allt runtomkring mig där jag just nu står.
Stilla.

Det känns.

Det fyller mig.

Och Ger.

Det som jag aldrig fick.

I leksaksaffären.

Det känns för det är skapat i längtan.

I begär.

I kärlek.

Av kärlek.

Foppa-avtal

Min man, Tony, och jag hade ingått ett avtal. 

Ett dissafoppa-avtal

Trodde jag.

Det var tydligen inte så tydligt. I alla fall inte för honom.

För i går kom han hem med en present till mig.

Ett par ljuslila fusk-Foppa!

Köpta på Rusta. Eller Dollar.

Stöpta i en extra gulligt, söt modell. 

Hur tänkte han nu?

Vad hände med vårt Foppa-avtal?

Jag som känner mig som en transvestit bara av att bära handväska. 

Nu ska jag ha gulliga, lila, pastelliga Foppa-kopior.

Gnidkungen sa: "det är andra tider nu". 

Ja det är väl bara att medge.

Tony-Marie 

1-0

En oas

Skulle blogga lite bittert men ångrade mig. Det får bli en annan dag. Jag ramlade nämligen över fotona från helgens besök vid Vindförberg. All bitterhet försvann. 

Vindförberg gör underverk med mig. Jag blir harmonisk och glad. 

Lycklig. 

En verklig oas i Furudal. Såklart. 

Jag har bloggat om det förr men Vindförberg kan man inte få nog av, så varsågod.