onsdag 31 januari 2018

Utan land i sikte



                


Utan land i sikte,
styr jag min roderlösa kajuta.
Runt om mig är allt åt alla håll,
en evighet.
Tomt.
Och målat i den kalla färgen.
Blott.
Alltså inget annat. Finns där.
Ingen grynning att stöta emot.
Ens.

Så åtminstone kajutan kan springa läck.
Få en konkret sak att laga. En aktiv handling för att inte sjunka ner i djupet.

Att aktivt motverka en katastrof är kanske bättre än att vagga runt i en en roder-lös oändlighet?
I det oändliga flyter väl allt ut och samman till ingenting.
Allt blått,
blir
kallt blott.

Transparant och osynligt.







1 kommentar: