Mitt i livet

Jag står där nu. Någonstans.
Det är jag säker på. Tror jag.
Mitt i livet.
Och undrar, vad det betyder.

Mitt i livet?
Det borde krävas ett före och ett efter? En definierad historia och en framtid? Alltså för att kunna fastslå,
Att mitt i livet är där.
Jag är.
Nu.

Jag kan inte det.
Definiera bakåt och framåt.
Däremot kan jag erinra mig om att en mitten också har sina sidor. Inte bara ett bakåt och framåt.
Det bör också finnas något som löper parallellt.
Med mig.

Jag undrar om dessa parallella spår kanske möjliggör för livet att vara på ett sätt i mitten och på ett annat sätt längs sidorna? Inte konstant likadant.
Svart eller vitt.
Grönt eller rött.
Lyckligt eller olyckligt.

Jag hoppas det.
För då kanske jag kan färdas med kroppen där mitt i.
Ett tag till.
Omsorgsfullt sköta alla de olika göromål som hör mitten till.

Men samtidigt låta känslan segla iväg i vindens riktning i en jämlöpande ocean.
En jättelik ocean. Som med sin storslagna natur både lockar och skrämmer.
Tillåta mig att parallell-segla runt och möta allt. Det läskiga och det andra. Leta reda på alla de skatter. Som nog är väl gömda.
I djupet.
Men som förgyller ändå.

Och sätter guldkant.

På mitten!