Att vara förälder är ett mission på många sätt. Inte alltid är jag är så stolt över mitt föräldraskap. Ibland, när det är usla dagar, brukar jag tänka på när jag var liten. På mina föräldrar.
Jag tänker på hur mycket jag älskade dem. Helt utan förbehåll. Inget ifrågasättande. Deras brister existerade inte i min sanning om dem. De betydde allt. Ja, faktiskt så mycket att jag trodde att vägskyltarna "M" och "P" var tillägnade dem.
Att tänka på det gör mig glad.
Vad jag tänkte om skylten "parkering förbjuden" vet jag dock inte. Pappor förbjudna?
Jag vet däremot vad några kamrater tänkt och uttalat om ett par andra skyltar. På ett hotell, under ett träningsläger en gång, stod vi och väntade på incheckning i lobbyn. Över våra huvuden hängde skylten "Non smoking area". En lagkamrat tittade på skylten och såg undrande ut. Tittade på mig och på skylten igen. Till slut vände hon sig mot mig och sa undrande: "Marie, får man inte ha smoking här ellé"
Att tänka på det gör mig också glad, fast på ett annat sätt.
En barndomsvän tittade på det långlivade programmet i SVT "Har du hört den förut", där ett gäng gäster sitter i en pub och berättar roliga historier. I puben finns, som ni vet "No Bullshit" skylten.
Eller som barndomsvännen tror: "här får inga kor bajsa" skylten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar