Att gå genom livet är att gå allena.
Du är alltid ensam.
Till syvende och sist, när det brinner.
Ensam där du går,
ensam där du står.
Ingen tänker samma tankar, ingen menar detsamma.
Ingen delar samma sorger.
Oron är din egen.
Patenterad.
Det är inte ledsamt, melankoliskt, farligt eller deppigt. Det bara är.
Så.
Ibland dock, knackas det på.
Det brinner inte alltid.
Patenten är upplåst en stund.
Ett sant möte.
En överraskning.
En människa bakom illusionen,
eller framför skelettet, om du så vill.
Det finns.
På vägen, här och nu.
Tack för det,
för möten,
för människor
och vänner.
Ni.
Skrivarcirkel?
SvaraRaderaPuss och nyp i snyggjeansrumpan :)
SvaraRaderaJA! Hon har ju en grym jeansrumpa så jag nyper också.
SvaraRaderaHaha! Ulla-Marie du får hålla i cirkeln, du som har utbildat dig i skrivning!
SvaraRadera