Jag hade skrivtorka och låg efter med några luckor i min kalender. Plötsligt slår det mig att jag kan skriva om dem som skulle kunna vara min andra familj. Dom som jag spenderar mer vaken tid med än min egen familj. Dom jag skrattar mycket med. Är allvarlig med, skämtar och ibland nästan gråter med.
Mina arbetskamrater.
Nummer 2 ut.
Näst äldst.
Johannes Malmberg.
Vilken man igen.
Socionom.
Litteraturvetare.
Lite velourman. På ett alldeles lagom sätt med det manliga bibehållet.
Just nu geografiskt långt borta.
Men alltid ändå nära.
Mig.
Oss.
Det finns alltid en beröringspunkt som härrör till Johannes.
I hans mångsidighet.
Humor. Humör. Allvar. Skämt.
Växelvis.
Aldrig trist.
En dag med Johannes är som en färgsprakande fruktkompott.
Pa det mest geniala sätt blir det skämtsamt i allvaret, allvar i det humoristiska, glädje i det ledsamma och rikt i det fattiga.
En gåva till orden.
Från ovan skulle jag tro.
Men det skulle han inte tro själv.
Tror jag.
Men man vet aldrig med Johannes.
Kategorisera honom och du får 10 nobelpris på rad.
Okatergoriserbar.
Det är det som är han.
Det är värt en lucköppning det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar