Denna gång är det dock än värre eftersom vi pga magsjuka skjutit upp kalaset en vecka. Under den veckan har jag byggt på min ångest ännu mer.
Hur ska vi hinna allt
Urskiten som ett päron efter jobbet. Iväg till Ica. Handla mat och kalasgrejer. Tony bad mig hämta ett paket när jag ändå skulle på Ica. Han visste inte vad det var i paketet! Det visade sig sig vara en parabol i paketet och jag höll på att inte komma ut genom dörrarna på Ica!!
Pust pust, trött, arg, sur.
Väl hemma, kliver innanför dörren och fullt krig mellan barnen. Hotar med tidig läggning och det blir lite lugnare. Lagar middag och springer efter en ganska rastlös Judit.
Middagen äts i hyfsad harmoni bortsett från att Judit numera alltid kastar hela sin tallrik mat till katten.
Så småningom kommer barnen i säng och Tony och jag kan börja med kalasförberedelser. Det ska bakas och städas och tänka ut lekar. Måste överträffa oss själva från förra kalaset så det är mkt jobb. Jag känner utmattningssymptomen innan jag ens fått fram ett recept.
Börjar med tårtan.
Det skulle jag inte ha gjort.
Blir ståendes i fyra timmar med denna.
Det var den kvällen det.
Vi hann inget mer.
Tårtan är iaf fin.
Jag avslutar dagen med kommentaren:
"Det är kanske på grund av det här du älskar mig så mycket? För att jag går all in?
Tony svar: mmm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar