En kväll som denna är det på plats att vara tacksam.
För att magjukan börjar ge med sig.
Hur sänkt kan man bli av ett litet virus?
När jag låg halva natten och vred mig av illamående och kroppsvärk så fick jag ett annat perspektiv. Plötsligt kändes det som det enda som räknas är att vara frisk.
Jag ska försöka komma ihåg det.
Länge.
Inga mer sura miner över makens slarv.
Ingen klagan över att grannarna hinner göra så mycket jul och vi så lite.
Inget mer tjat om att de bruna fönsterfodren och golvlisterna gör mig deprimerad.
Inga suckar när ungarna vaknar och stör på nätterna.
Nej, nu ska jag vara glad och positiv.
Förutom på vädret.
För det är alltid en katastrof.
Med eller utan magsjukeinsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar